Direktlänk till inlägg 31 augusti 2011
är som en luftballong ... sakta men säkert så fylls jag med luft, ork och glädje och när jag börja flyga riktigt bra så är det någon som sticker hål på mig med en nål .......... och all luft försvinner och jag faller med världens hastighet ... sen är det bara att börja om från början igen ..... när ska detta få ett slut ...
Jag vågar aldrig ropa hej, jag vågar aldrig tala om att jag är nöjd med det jag har för då är det alltid någon som sticker hål på mig ..... Så ibland känns det som att det är bäst att vara tyst, hålla sig i bakgrunden osv då kanske det inte händer något .... Fy ... ingen bra dag idag inte // Kicki
Ps ! Men luften kommer tillbaka igen ... sakta men säkert ....